Verksamhetsberättelse

för Djurgården - Lilla Värtans Miljöskyddsförening för år 1992

Föreningen har liksom tidigare år agerat på olika sätt för att bevara och förbättra miljön och hindra miljöstörande verksamheter i vårt område.

Styrelsen har träffats vid 11 tillfällen för att diskutera och besluta i aktuella frågor, planera på längre sikt och göra utskick till medlemmarna. Under året inköptes en ljusstark videokamera så att vi nu har möjlighet att ordentligt dokumentera vad som händer.

Ett stort och mycket välbesökt möte om planerna på en Österled ordnades den 3 mars på Rio. Vi hade annonserat om detta möte i Östermalms-Nytt.

Ett resultat av detta var att en rad organisationer samlades till ett planeringsmöte 30 mars, som ledde till att arbetet på en gemensam kampanj "Rädda Djurgården - Stoppa Österleden" drogs igång. Samordnare för denna blev Richard Murray, föreningen Vårt Stockholm. Från vår sida har Per-Olof Fredriksson varit huvudkontaktman.

Inför detta möte hade vi granskat den utredningsplan för projektet, som AB Österleden gjort och som nu gick ut på remiss. Denna granskning försvårades av att bilagorna inte skickats med, och för att få dem krävde man att vi skulle betala 2 400 kr + moms. Vi fick dock möjlighet att så småningom studera handlingarna på Stockholms gatukontor.

Arbetet mot Österleden blev också en huvudfråga på vårt årsmöte den 4 maj. Tre "stadsvandringar" ordnades direkt därefter för att visa vilka effekter denna motorväg skulle få på olika platser längs leden. Vi var också medarrangör till ett utfrågning om Österledsprojektet den 26 maj i Gärdesskolans aula, som fylldes till sista ståplats.

Under sommaren startade en namninsamling mot Österleden, och vi satte också in en infor­merande annons i Östermalms-Nytt. Tyvärr blev det ändå en s.k. Dennisuppgörelse mellan socialdemokraterna, moderata samlingspartiet och folkpartiet den 29 september, som bl a inne­håller att denna motorväg skall byggas. Detta medförde en avmattning i arbetet mot Österleden, som dock senare åter kom igång i full skala och nu är starkare än någonsin.

En närliggande fråga var det program för planering av Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, som Stockholm och Solna tog fram sedan regeringen krävt att få veta hur man tänkte tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i detta område. Man annonserade lördagen den 30 maj att det skulle hållas ett samrådsmöte om program­förslaget den 1 juni, bara två dagar senare. Vi protesterade bl a hos landshövdingen mot detta förfarande och fick till stånd ett nytt samrådsmöte den 24 juni. Remisstiden förlängdes också. Vi gick in med ett svar med en rad konkreta krav, bl a om förbättrade samråd och konsekvens­analyser, stopp för "tillfälliga" bygglov, krav på lägre bullernivåer och mindre utsläpp av miljö­störande ämnen m m. Den färdiga planen blev också något bättre än det första förslaget, och man tar upp bl a att Kaknäs skjutbana bör läggas ner.

Frågan om avveckling av den mycket störande skjutbanan vid Kaknäs har vi drivit i många år. Den blev särskilt aktuell i maj 1992, då Stockholms fritidsförvaltning begärde att staden skulle riva upp det gamla principbeslutet om nedläggning av skjutbanan. Vi skrev och protesterade och fick också med oss flera andra föreningar.

Stockholms fritidsförvaltning har tillsammans med Stockholms skönhetsråd instämt i vårt förslag att låta delar av Greve von Essens väg återgå till gräsmark och att inte tillåta parkering utefter återstoden av vägen. Man har man nu också infört parkeringsförbud här.

v g v

En annan fråga, som vi trodde var nedstoppad i papperskorgen hos beslutsfattarna, gällde planerna på att lägga en s k "tillfällig" betongfabrik på det gamla gasverksområdet vid Husar­vikens utflöde i Lilla Värtan. Den dök nu upp igen, först genom en kommunal rapport om loka­lisering av denna typ av miljöstörande anläggningar och sedan genom en bygglovansökan från AB Underås. Vi skrev om detta till bl a olika föreningar i Hjorthagen. Det kom in så många protester att stadsbyggnadskontoret och byggnadsnämndens majoritet sedan sade nej till planerna. Detta överklagades dock till länsstyrelsen, som ännu inte avgjort ärendet.

Vi tog också upp våra synpunkter på dessa frågor vid en uppvaktning för stadsbyggnads­borgarrådet Monica Andersson den 1 juni, vilket nog medverkade till detta resultat.

Kolverket i Värtan har förstås varit ett miljöproblem också under detta år. I början av 1992 träffade vi pensionärer som bor på Baggeby gård på Lidingö. De hade med stor oro märkt hur fönsterkarmar och utemöbler fått på sig skikt av fint kolstoft, som antingen kom från kolverkets skorsten eller från kollagrets ventilation. Tillsammans med bl a Foresta Konferenscenter skrev de till koncessionsnämnden för miljöskydd och miljöförvaltningen på Lidingö, där de begärde att hårdare krav skulle ställas.

En tjutande ton hördes från verket under vintern. Vi påtalade detta för miljöförvaltningen, och senare gjordes tydligen ljuddämpande åtgärder mot detta.

Den s k prövotiden för kolverket gick ut den 30 juni. Innan dess skulle Stockholm Energi komma med en berättelse om vad som hänt och lämna förslag till slutliga villkor. Den kom mycket sent och saknade en rad viktiga uppgifter. Man berättade t ex inte om de försök med s k "stödeldning" som gjordes under våren och som avslöjades av en tekniktidning.

Vi skrev till koncessionsnämnden och begärde att få svar på en rad frågor. När dessa kom avslöjade Stockholm Energi att man under första halvåret haft mycket stora utsläpp av kväve­dioxid men också av andra gaser, bl a saltsyra. Det har senare visat sig att man under 1992 för andra året i rad grovt överskred de fastställda riktvärdena för utsläpp av kvävedioxid.

Hur stora utsläppen var av dikväveoxid (lustgas), en annan kväveoxid som verkar som en "växthusgas" som påverkar jordens klimat allvarligt, ville man inte berätta. Vi fick fram en rapport om detta som man skickat till bolagets styrelse och som avslöjade att utsläppen av denna gas var sju gånger större än från det oljeeldade verket.

Vi skickade in ett eget förslag till slutliga villkor för kolverket, som i stort sett överens­stämmer med vad vi begärde vid den första prövningen 1987. Nu skall koncessionsnämnden för miljöskydd hålla sitt offentliga möte om de slutliga villkoren den 20 april 1993 kl 10, i Hjorthagens medborgarhus.

Miljöstörningarna från färjetrafiken fortsätter att öka. Föreningen diskuterar fortlöpande vad vi kan göra på kort och lång sikt.

STYRELSEN