I boken Från Almstrid till Trängelskatt av Börje Karlsson och Torbjörn Tenfält, Stockholmia förlag 2011,
kan man i kapitlet om Almstriden läsa följande:
"Många ser almstriden som en vändpunkt, både för stadsplaneringen i Stockholm och för medborgarinflytandet.
Politikerna blev i fortsättningen mer lyhörda för folkopinioner.
Idag, 40 år senare, vill ingen politiker försvara försöket att fälla almarna.
De som stod bakom beslutet anser att de blev vilseförda av teknikerna.
Det gick att skona almarna men det alternativet fanns inte med i de planer som presenterades för kommunfullmäktige.
..... - Vi blev lurade av tjänstemännen.
Det visade sig ju senare att det visst gick att bygga en tunnelbanestation med almarna kvar säger Mats Hult"
Almstriden 1971 ledde till en omfattande diskussion om innebörden av demokratiskt fattade beslut, se SVTs program Almarna och demokratin
Det Ulla Hamilton tycks ha lärt är att kasta demokratin överbord och gömma sig bakom tjänstemännen som i detta fall mer än villigt ställt upp.
2011-11-06 säger Ulla Hamilton i kommunfullmäktige:
"Jag respekterar tjänstemännens kompetens. Jag kommer aldrig att överpröva en experts beslut."
Ett mycket intressant uttalande.
Höga politikerlöner brukar motiveras av att dom tar mycket ansvar men här är det noll, åtminstone formellt.
|