Till Stadsbyggnadsnämnden i Stockholm
Registraturen
Box 8314
104 20 Stockholm



Samrådsyttrande från Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening över program för del av kv. Svea Artilleri, Ladugårdsgärdet, S-Dp 2004-16802-54, avseende nybyggnad för Kungliga Musikhögskolan (KMH) m.m.


Inledning

Åtskillig tankemöda har av kontoret ägnats gestaltningen av förslaget till nybyggnad för Kungliga Musikhögskolan och de angränsande bostadsbyggnaderna. Bättre skulle varit att genomföra planeringen i rätt ordning, d.v.s. att inleda med ett gediget studium av planeringsförutsättningarna och en strategisk miljöbedömning. Föreliggande förslag är oacceptabelt och måste avvisas på åtminstone sex grunder:
Allt detta framgår med full tydlighet av startpromemoria, programsamrådsmaterial och MKB; jmf. bl.a. avsnittet "Mål och intressen" i MKB. Vi finner det anmärkningsvärt att SBK trots detta väljer att föra fram planerna och kräver att seriösa alternativ, inklusive en flyttning av KMH, utreds och redovisas offentligt. Denna utredning bör även anlägga ett större perspektiv, där GIH:s lokalbehov inkluderas.


Kulturskydd

Kulturskyddet av stallet, ridhuset och den tillhörande villan måste givetvis respekteras. Så sker inte i förslaget: dels avser man att utan diskussion riva villan, dels kommer stallet och ridhuset (eventuellt ombyggda och förvanskade) att fullständigt försvinna, inklämda i KMH:s massiva nybyggnad. En rivning skulle dessutom utgöra ett prejudikat: alla hänsyn måste stå tillbaka för bostadsbyggande. Står Sophiahemmet på tur?
Kommer delar av KTH - t.ex. den inte särskilt yteffektiva huvudbyggnaden - att rivas för att ge plats för bostäder?

Vi konstaterar vidare att Stockholms Stadion - i Nationalstadsparken - kommer att framstå som närmast dvärglik i jämförelse med såväl Musikhögskolans byggnad som Wolodarskis Pitt (även känd under pseudonymen Svea Torn) i Starrbäcksängens bostadsområde på östra sidan av Lidingövägen.

Grönstruktur

I materialet talas på flera ställen om institutionsbältet och KMH:s placering i detta. Karakteristiskt för institutionsbältet är dock måttlig skala och "hus i park". Detta gäller i högsta grad GIH och Sophiahemmet, men även f.d. Allmänna BB och KTH. Som beskrivning av planerna för Svea Fanfar är det dock synnerligen missvisande. Här handlar det i stället om höga och massiva byggnader (av vilka endast KMH är en institution), med ett tämligen blygsamt inslag av grönska. I planerna förutsätts avverkning av i stort sett all befintlig vegetation, vilket avses kompenseras med viss nyplantering, dels inne i det nya området, dels längs Lidingövägen.
De nya träden inne i området är en självklarhet för trivseln, men utgör ingen ekologisk ersättning för de borttagna träden. Planteringen längs Lidingövägen bör nog betraktas som en orealistisk arkitektfantasi: gamla träd längs Lidingövägen har dött eller är döende, nyplanterade träd utanför Starrbäcksängens kontorsbyggnad har dött och alla spår efter dem undanröjts. Det finns ingen anledning förvänta sig större framgång med en nyplantering längs det nya området.

Oberoende av om någon nybebyggelse kommer till stånd eller inte, stöder vi förslaget om en ekodukt över Lidingövägen. Denna bör göras så stor som möjligt, vilket innebär att den bör sträcka sig över hela bergskärningen mellan uppfarten till GIH och Fiskartorpsvägen och (minst) motsvarande på vägens andra sida.

Buller

Bullersituationen i hörnet Valhallavägen/Lidingövägen är synnerligen besvärlig. Någon förbättring är knappast att vänta - snarare tvärtom:
enligt stadens planer för trafikplatsen vid Hjorthagen och hamnavfarten kommer trafiken på Lidingövägens södra del att öka från dagens c:a 40.000 fd/dygn (detta är den siffra som uppges i samrådsmaterialet; enligt SWECO Viak:s MKB för utbyggnad av GIH (Stockholm 2006-02-14) passerar enligt Trafikkontoret ungefär 34.000 fordon utanför planområdet. Kanske borde staden börja med att enas med sig själv om trafikens omfattning ...?) till ungefär 52.000 fd/dygn - detta trots tillkomsten av Norra Länken. (Det bör f.ö. noteras att den halvering av trafiken som man tydligen - felaktigt och mot bättre vetande! - hållit fram som lockbete för KMH inte skulle leda till mer än 2-3 dB sänkning av bullret; en sådan ändring är knappt hörbar.) I det närbelägna Starrbäcksängen har man, precis som på andra trafikstörda platser, skärmat av bostäderna mot Lidingövägen medelst en bullerdämpande kontorsbyggnad. Staden tycks nu ha övergivit denna princip: både vid Essingeleden och Lidingövägen planeras lägenheter med synnerligen höga bullernivåer vid fasad. Att bygga en slum kunde kanske vara en acceptabel åtgärd under adertonhundratalet, men att göra det på 2000-talet framstår som häpnadsväckande cyniskt. Den enda godtagbara bebyggelsen mot Lidingövägen utgörs av kontorshus eller liknande.

Slutsatsen blir alltså att åtminstone en fjärdedel av de tilltänkta bostäderna måste omvandlas till annat ändamål. Rimligt är att Akademiska Hus genomför en samplanering med GIH, där man också önskar utvidga.

För att göra främst KMH:s byggnad, men även bostadsdelen, mindre massiv planeras genomgående öppningar, bl.a mot Lidingövägen. Dessa kommer, precis som öppningen mot den bullerstörda Valhallavägen, att släppa in buller även i områdets inre. Försiktigtvis presenterar SBK inga bullerberäkningar.

Till kontorets och nämndens uppbyggelse ber vi få erinra om artikeln "Trafiken stör trots bullerplank" i SvD den 16 april 2006; se färska resultat på http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_12387292.asp. Det är inte ofarligt för hälsan att permanent vistas i bullriga miljöer.

Säkerheten

Då Värtahamnen anlades hade den karaktären av uthamn, på betryggande avstånd från Stockholms bostadsbebyggelse. Idag, 130 år senare, ligger den fullständigt felplacerad i Stockholms innerstad. En följd av lokaliseringen är att Tegeluddsvägen, Lidingövägen och Valhallavägen trafikeras av ett stort antal fordon med brännbar, explosiv eller giftig last. Enligt länsstyrelsens direktiv skall risksituationen bedömas vid exploatering inom 100 meter från transportled för farligt gods.
Personintensiva verksamheter bör inte lokaliseras närmare än 75 meter om de kommer att inrymma människor som kan ha svårt att genomföra en snabb utrymning. Dessa aspekter har inte beaktats i planen trots att avståndet mellan Lidingövägen och KMH:s och de närmast vägen belägna bostädernas fasader understiger tio meter.

Kanhända ställer kontoret sitt hopp till Norra Länken? Stadens politiker syns f.n. vara överens om att trafikanter hellre bör brännas till döds i tunnlar än på ytvägnätet (en konsekvens av denna inställning är att man tillåter bensintransporter i Södra Länken). En olycka, liknande den i Mont Blanc-tunneln, torde  dock avsevärt minska Länkens popularitet - under förutsättning att den över huvud taget kommer till stånd: eftersom Vägverkets nuvarande planer endast obetydligt skiljer sig från de planer som för snart ett decennium sedan underkändes av Regeringsrätten, bör sannolikheten för ett förnyat avslag vara hög.

Under alla förhållanden kommer Norra Länken att stå klar tidigast 2015. Skall boende, arbetande och studerande inom området Svea Fanfar riskera livet fram till dess?


Ljusförhållanden

Exploateringsgraden i förslaget är alldeles för hög. Detta leder dels till höga byggnader, dels till korta avstånd mellan byggnadskropparna. Det är uppenbart, även vid en ytlig granskning, och stöds av solstudierna från Brunnberg och Forshed, att en mycket stor del av bostäderna kommer att få helt oacceptabla ljusförhållanden.

Aleksandr Wolodarski har i andra sammanhang (t.ex. Starrbäcksängen) uttalat sig till förmån för en tät bebyggelse, liknande den i Neapel eller Venedig, eftersom detta skulle medföra positiva sociala effekter. Här finns dock ett stort problem: ljuset i Neapel skiljer sig dramatiskt från ljuset i Stockholm. Neapels gränder kan därför inte oförändrade överflyttas till Stockholm.

Vidare gäller att fasaden mot öster kommer att torna upp sig likt en medeltida borg över Starrbäcksängens bostäder och lägga många av dessa i skugga under en  stor del av dagen.


Utöver det ovanstående vill vi ta upp följande frågor:

Exploateringsgraden

Programmaterialet vacklar mellan två argument: å ena sidan hänvisas till institutionsbältet på Valhallavägens norra sida, å den andra talas om hög täthet och stadsmässighet ("urbanitet"). Utgångspunkten synes vara att Valhallavägens södra sida karakteriseras av stadsmässighet, men understundom beskrivs även Gärdesstadens södra del i dessa termer. Klart är att man - med ljus och lykta - söker argument för hög exploatering av det aktuella området - och hög exploatering är vad det handlar om: husen i  det nya området avses bli sju våningar höga, men trots detta inte högre än husen på Valhallavägens södra sida. Detta torde bara vara möjligt om man dels arbetar med en låg takhöjd i lägenheterna (240 cm? 220 cm?), dels avser att schakta bort i stort sett allt berg och all jord från planområdet. Planmaterialet tiger på denna punkt. (Möjligen kan något i den här vägen utläsas ur första stycket sidan 14 i MKB.)

Den höga exploateringsgraden - vilken dessutom synes ha ökat under resans gång - skall finansiera KMH:s bygge. Enligt uppgift har KMH av Akademiska Hus garanterats en hyra om 32 miljoner kronor - precis ovan smärtgränsen - förutsatt att Högskolan själv inte orsakar några fördyringar. Vad händer om det visar sig att exempelvis bullerskyddsåtgärderna inte är tillräckliga? Skall KMH betala eller blir det bostäderna som får ta smällen? Kommer kostnaden att drabba hyresgästerna eller blir det skattebetalarna som än en gång skall betala notan? Dessa frågor får inga svar.


Gestaltningen

Som inledningsvis framhölls har SBK uppenbarligen vinnlagt sig om gestaltningen, där man försökt åstadkomma en sorts övergång från Stadions till Starrbäcksängens arkitektur. Märkligt nog har detta resulterat i något som flera personer, oberoende av varandra, karakteriserat som "Stalinarkitektur" eller "Inspirerat av Albert Speers planer för Germania". Omdömet avser i första hand entrén från Valhallavägen.

Kanske har arkitekten gripits av storhetsvansinne? Vid samrådsmötet hade han den dåliga smaken att jämföra den trädkantade gräsmattan i områdets mitt med Piazza Navona i Rom. Proportionerna må vara likartade, men där upphör likheten: piazzan - spåren efter Circus Domitianus - med dimensionerna 270x55 meter omges av antika fasader, bl.a Sant'Agnese in Agone, och hyser såväl fontäner som skulpturer (Fontana dei Fiumi, Fontana di Nettuno och Fontana del Moro). Att jämföra detta med en gräsmatta av storleken c:a 110x22 meter är ganska magstarkt. Dags för time out?


Kopplingen till Nationalstadsparken

I förslaget betraktas gc-bron över Lidingövägen som en potentiell förbindelse till Nationalstadsparken. Man bör notera att brons norra fäste ligger inom GIH:s område och att vägen över området bort till Lilljansskogen på intet sätt har karaktären av entré till Parken.


Sammanfattning

Vi instämmer till fullo i de krav som framförs av Förbundet för Ekoparken:

 Studien skall ske i dialog med företrädare för allmänna intressen och i samråd med länsstyrelsen.


E.u. för Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening och för egen räkning

Claes Trygger, v ordf DLV
Artillerigatan 78
115 30 STHLM