Verksamhetsberättelse

för Djurgården - Lilla Värtans Miljöskyddsförening för år 1989

Föreningen har under året agerat på olika sätt för att bevara och förbättra miljön och hindra miljöstörande verksamheter i vårt område.

Styrelsen har hållit 7 styrelsemöten för att diskutera aktuella frågor och planera på längre sikt. Mötena har varit välbesökta, och idéeerna och förslagen har flödat. Under året har också föreningens medlemmar tillfrågats om sitt intresse för att medverka i det konkreta arbetet i olika frågor. Svaren på enkäten kommer att vara av stort värde i det kommande arbetet.

På årsmötet den 13 april berättade Christer Lännergren från Stockholms Va-verk om vatten­kvalitén i den innersta delen av skärgården och hur den påverkas av utsläppen av avloppsvatten. Vid mötet beslöts att utse miljökämpen Högni Hansson i Landskrona till heders­medlem i föreningen.

Därutöver har tre medlemsarrangemang ordnats under våren och hösten.

Den 27 april fick vi göra ett studiebesök på det nya Hotell Ariadne i Värtahamnen, som var mycket välbesökt och där vi blev mycket väl mottagna.

Den 22 oktober visade Kerstin Nilsson och Arne Sundström Hjorthagen genom en stadsvandring med besök bl a i kyrkan och församlingshuset. Vandringen, som lockat också många som inte var medlemmar genom gratisomnämnanden i pressen och lokal affischering, avslutades med kaffe och tilltugg på skolans gård.

Det tredje arrangemanget, blev av olika skäl lagt redan påföljande söndag den 29 oktober. Vi möttes då i Komediteatern vid Gröna Lund och fick höra vår medlem Anders Franzén berätta och visa ett bildspel om regalskeppet Vasa, dess bärgning och de olika turerna kring lokaliseringen av det nya Vasamuséet. Företrädare för Gröna Lunds ledning gav en förhands­information om planerna att utvidga och starta ny verksamhet på fd Nöjesfältets område.

Föreningen färdigställde i februari 1989 en rapport om bullerstörningarna från byggarbetena vid Värtaverket, kallad "Huller om buller vid Värtaverksbygget", som tillställdes regeringen och ansvariga tillsynsmyndigheter. I regeringens svar konstaterades att det närmast var en uppgift som länsstyrelsen borde ha bevakat. Därifrån har inga åtgärder ännu vidtagits. Nyligen har dock Stockholms miljö- och hälsoskyddsförvaltning, som satt in en ny och tydligen seriös person på uppgiften att sköta tillsynen över Värtaverket, reagerat på att tillåtna bullernivåer överskreds vid ett flertal tillfällen också under 1989.

I maj skrev föreningen till luftfartsverket och framförde de starka argumenten mot planerna på en ponton vid hotell Ariadne, som Ostermans vill ha som helikopterlandningsplats. Vi skrev också till länsstyrelsen och påtalade att det kontrollprogram för Värtaverket, som miljö- och hälsoskydds­nämnden i Stockholm godkänt, inte kan godtas eftersom det innebär att man inte skall ha någon registrerande mät­utrustning för alla de utsläpp, som koncessionsnämnden angett gränsvärden för. Länsstyrelsen avvisade vårt överklagande med hänvisning till att en miljöförening inte har rätt att överklaga sådana beslut, och man gjorde inte heller någon egen anmärkning.

I september deltog vi i koncessionsnämndens sammanträde om utsläppsvillkor för avlopps­renings­verket vid Käppala på Lidingö och kunde konstatera att villkoren verkade vara rimliga.

Vi uppvaktade den avgående, orädde ordföranden i koncessionsnämnden för miljöskydd, Stig-Olof Svärd, med en blombukett och ett tack för att han under förhandlingarna om lokaliserings­tillstånd och miljövillkor för kolverket visat så stor förståelse för de boendes sak och för våra fakta.

Vi avgav också ett remissvar om Stockholms Va-verks begäran att få en tillfällig men rätt lång mildring av utsläppsvillkoren för fosfor från Bromma reningsverk, som ju numera släpper ut sitt avloppsvatten nära Kastellholmen. Vi menade att de allmänna utsläppsvillkoren måste vara oförändrade, möjligen med undantag för en mindre del där ny utrustning prövas, och att man senast 1993 måste nå ner till likadana krav som gäller för Käppalaverket på Lidingö.

I september kom vidare en utredning om säkerhetsfrågor i Värtahamnen, Frihamnen och Loudden, som avslöjade flera nya riskmoment med Värtaverkets verksamhet.

En av de viktigaste planerna för Stockholms framtid är den översiktsplan, som skall vara klar senast 1 juli 1990 (den blir nog kraftigt försenad). I oktober skulle miljö- och hälsoskyddsnämnden ta ställning till ett förslag till svar, som förvaltningen skrivit ihop. Det visade sig att man nu erkände att Värtaverket innebar så stora miljörisker och att markföroreningen vid Husarviken var så problematisk, att förvaltningen helt ville säga nej till bostadsbebyggelse där. Istället skulle man flytta hit miljöstörande industrier från andra delar av Stockholm! Vi protesterade kraftigt men konstaterade att man nu gav oss rätt i att Värtaverket ger stora säkerhetsrisker, och det förstås ännu mer i Hjorthagen än vid Husarviken.

Vi skrev och fick in en redovisning i höstnumret av Värtabladet, där vi också berättade om de många kontorsprojekten i området som vi försökt hejda: det nere vid hamnen, som kallas Projekt Värtan och består av 12 byggnader, Länsförsäkringsbolagets planerade höghus i kv Bremen vid Tegeluddsvägen och Stockholm Energis förslag till jättekontor vid Ropsten.

Arbetet med en ny, mer fullständig version av "vitboken" om kolverket i Värtan har inletts under året. Denna skrift ger en sammanfattande bild av Stockholm Energis, ledande politikers och andra aktörers roll under olika skeden av kolprojektet och visar hur vi och andra miljövänner gång på gång visat sig vara de mest sakkunninga på alla tänkbara områden. Om ekonomin tillåter skall vi sprida den till alla intresserade.

Under året har vi vidare agerat på olika sätt för att få igenom vårt tidigare förslag om ett miljöskyddskontor för innerskärgården. Vi har fått ett bra stöd från bl a Nacka och Vaxholms kommuner, Stockholms skönhetsråd och hyresgästföreningarna på Lidingö och i Nacka. Vi har skrivit till läns­styrelsen och påmint om vår begäran, men ännu har vi inte sett till något svar.

Vi har också lagt fram en rad olika förslag till ansvariga i Stockholm om bl a de dåliga evaku­erings­vägarna från Hjorthagen vid ett eventuellt haveri i Värtaverket, om försök med sänkt hastighet och samtidiga miljömätningar i utvalda delar av vårt område och om ett stopp för planerna att flytta också Vikingfärjorna till Värtahamnen.

Föreningen har medverkat i planeringen av Välj Spår-kampanjens arbete och har gått med i föreningen Vårt Stockholm.

Under 1990 har föreningen redan agerat vid ett koncessionsnämndsmöte om Brommaverkets utsläpp, där beslutet ännu återstår. Det förefaller dock som om Stockholms miljö- och hälsoskydds­förvaltning tar sitt tillsynsansvar på större ansvar än tidigare, eftersom man föreslog och fick igenom att Va-verket skulle anmälas till åklagare för sina grova överskridanden av givna tillstånd.

Också beträffande Värtaverket verkar man mer observant. Detta gör att det är särskilt viktigt att vi trycker på, nu när utsläppsvillkoren för hela verket skall prövas. Vi har begärt en kompletterande utredning och skall senare avge ett remissvar på Stockholm Energis förslag till villkor, som är mer orimliga än något man hittills föreslagit. Det har också kommit fram preliminära uppgifter om att man under 1989 använde olja med dubbelt så hög svavelhalt som man hade tillstånd till enligt koncessionsnämndens villkor.