Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförenings verksamhetsberättelse för år 2005

Föreningen har aktivt agerat för att bevara och förbättra miljön och hindra miljöstörande verksam­heter i vårt område. Styrelsen har utöver årsmötet träffats 9 gånger för att diskutera och besluta om aktioner i aktuella frågor, planera på längre sikt och göra medlemsutskick. Därtill har Östermalms stadsdels­nämndsmöten och ett stort antal samrådsmöten bevakats, skrivelser avfattats och remisser besva­rats. Under 2005 har ett samarbete inletts med andra medlemsorganisationer inom FFE, Före­ningen För Ekoparken, med möten inför Stockholms stads planering för Husarviksområdet.

Rättsprövningen av regeringens beslut om anläggningen för destruktion av miljöfarligt avfall från Ropsten m m på Husarviksstranden slutade utan framgång i Regeringsrätten under våren. Ej heller detaljplanen för Sveriges Radio och TV:s stora utbyggnadsplaner ändrades av Regeringsrätten. Än värre var att Stockholms stad utan att invänta utlyst miljösamråd avverkade över 2000 träd längs Husarvikens södra strand och schaktade ur och fyllde upp området. Bl a asfalterades även ett kärr. Stora delar av den värdefulla spridningsvägen mellan Hjorthagsparken och Nationalstadsparken skövlades liksom den där för naturrikedomen oersättliga värdekärnan av uppvuxna träd. Detta gjordes för att förbereda området, som till stor del utgörs av nationalstadspark, för exploatering. Nya gas- och vattenledningar grävdes ner utan att någon detaljplan ännu lagts fram. Inte ens lades den redan i översiktplan 1999 utlovade fördjupade översiktsplanen för parken fram under året.

Efter att Regeringsrätten avfärdat invändningar mot destruktionsanläggningen har rättsinstanserna konsekvent hänvisat till denna dom i olika överklaganden här. Rätten hade inte invände mot att staden ensidigt flyttat gränsen för Nationalstadsparken bort från området jämfört med hur gränsen beskrivs i proposition 1994/95:3 vid bildandet av parken. Även länsstyrelsen hade flyttat gränsen i sin rapportering trots att regeringen i uppdrag till dem klart angivit att den yttre gränsen redan var fastlagd genom riksdagsbeslut. Uppdraget för staden var att fastlägga vilka delområden inom par­ken som redan tagits i anspråk för mer omfattande bebyggelse – något Husarviksområdet inte var.

Småindustribebyggelsen i Storängskroken revs 2005 och stora uppgrävningar som förberedelse för 2000 planerade bostäder här och vid Husarviken inleddes. DLV var mycket kritiska till åtgärderna som gjordes i Starrbäckens utlopp och fick stöd av FFE genom den nybildade Husarviksgruppen.

Ett välbesökt informationsmöte ordnat av Föreningen Hjorthagen hölls 20 oktober i Hjorthagens kyrksal om ett detaljplaneförslag som staden i september presenterat med omfattande exploatering av Storängskroken och mot Husarviken samt i västra Hjorthagspar­ken. DLV och Kommittén för Gustavianska Parken gav skarp kritik mot att förslaget här ej till­varatog riksintresset. Tvärtom så visades att den tänkta bebyggelsen skulle orsaka på­taglig skada på Nationalstadsparken och kultur­minnesvården. Både före­ningarna visade upp alternativ användning av området som idrotts- och rekreations­område med verksamheter, som väl anknyter till Nationalstadsparken. Vi presenterade även vårt alternativ att bygga nya bostäder på en överdäckning av Lidingövägen mot Lilla Värtan. Som en följd därav kom samråds­svaren från boende att avstyrka detaljplaneförslaget och meddela att de föredrar DLV:s bostadsalternativ framför stadens exploatering av Husarviksområdet.

Länsstyrelsens bedömning är att bostadsbebyggelse enligt detalj­planeförslaget allvarligt på­verkar kulturmiljö­vårdens riksintresse och Nationalstadsparken. Man anser att området kan bebyggas med bo­stä­der, men att det måste ske med en anpassning till de befintliga mycket höga natur- och kultur­värdena, så att påtaglig skada på riksintresset ej uppstår. Den storskaliga kvartersstruktur som plan­förslaget inne­håller skulle bilda en massiv stadsmur mot Husarviken till skada för riksintresset. Hela den nordvästra delen borde behandlas som en övergångszon utan exploatering

TV:s ABC-nytt gjorde ett inslag där DLV:s ordförande intervjuades tillsammans med Stock­holms stadsbyggnadsdirektör om planerna på att bygga en ny stadsdel längs Husarviken med totalt 5000 bostäder och dessutom lika många kontor intill. Det framgick klart att staden ej ville respektera Nationalstadsparkens gräns. Staden blir dock tvungen att skjuta på planerna och bl a göra ny MKB.

Det av staden nu förstörda strandområdet kan inte, som staden vill, vara ett s k 0-alternativ till att bebygga södra Husarviksstranden. Byggs inget måste området naturligtvis återställas till grönyta.

Stockholms och Fortums planer på att bygga en tunnel för markförläggning av kraftledningen mellan Hjorthagen och Fisksjöäng stoppades först av miljödomstolen. Efter överklagan har Miljö­överdomstolen beslutat att miljöprövning ska ske. För att kunna bygga tunneln har Stockholms stad ansökt om tillstånd enligt miljöbalken till bortledande av grundvatten. Staden har dock inte rådighet över hela sträckan och en djup sprickzon vid Husarviken riskerar att skada grundvattnet. DLV vill pröva en sjöförläggning av dagens luftledning på hela sträckan upp till Bergshamra.

Lidingö vill inte längre stå för kostnaderna att hålla den Gamla Lidingöbron öppningsbar och har ansökt om lagligförklaring av det i Miljödomstolen. DLV har föreslagit att bron med dess industri­historiskt unika utformning ska skyddas som riksintresse. Bron har också ett stort värde för att upprätthålla spårväg till Stockholm. Vi vill även att snabbspårväg ska förbinda Lidingö direkt med Centralen och att bron därför måste rustas. På sikt måste broöppningen garanteras för segelbåtar.

För kajområdet söder om Lidingöbron har Fortum inlämnat ansökan om att få uppföra mottagning och lager för flytande natur-/fossilgas (LNG). DLV har aktivt agerat för att öka kunskapen om de stora risker, som är förknippade med en sådan anläggning intill bostäder och färje-/tankertrafiken. Vi anser att anläggningen om den kommer till stånd måste ligga långt från bostadsbebyggelse.

I december presenterade Fortum Värme planer på att inlämna ansökan om att få uppföra ett nytt biobränsleeldat kraftvärmeverk vid Kolargatan i Hjorthagen bara 50 meter från bostäder. Skydds­avstånd till bostäder ska vara 500 meter. Verket skulle medföra en fördubbling av produktionen i Värtaverket av el och värme. Vi anser att ett sådant verk i stället bör prövas inom översiktplanens re­servat för sådan teknisk verksamhet i Lövsta eller att anläggningen förläggs till Nynäshamn. Sta­den har dock samtidigt presenterat planer på att bygga bort skyddszonen inom Lövsta med radhus!

Sedan Uppsala givit upp motståndet mot bränsletransporter på järnväg genom staden kommer flygbränslet att överflyttas från Loudden och Berg i Nacka till Gävle hamn under 2006. Oljebola­gen vill dock ej släppa Loudden till bostadsbebyggelse utan planerar där för annan oljehantering.

Hela hamninfrastrukturen har utretts av Stockholms stad. Förslag är att container- och oljehante­ringen måste flyttas till andra hamnar. Frågan är om inte färjetrafiken som är mycket störande för de boende i Hjorthagen och Gärdet också måste flytta. Staden vill ju bygga fler bostäder. Färjorna ligger vid kaj med motorerna i gång, vilket leder till avgasutsläpp och lågfrekvent buller. Trots flera framstötar vägrar man ännu att ansluta fartygen till elnätet, trots att detta vore fullt möjligt. Kryssningsfartyg är behäftade med samma problem men dess bränslekvalitet är mycket sämre än finlands­färjornas och brist på standarder gör det svårt att åstadkomma en anslutning till elnätet.

Nationalstadsparken fyllde 10 år 2005. Jubileet firades bl a av flera föredrag inom Ekoparksfonden Mot bakgrund av tre motioner och en omfattande remissbehandling beslutade rege­ringen 1991 med stöd av 6 kap 2§ NRL att Solna och Stockholm ska redovisa hur kommunerna avser att tillgodose natur- och kulturminnesvårdens samt friluftslivets intres­sen inom planeringen kring området Haga-Brunnsviken-Ulriksdal-Djur­gården. Länsstyrelsen hade i sitt remissvar pekat på de starka natur- och kulturvärdena och att området hade naggats i kanten av exploateringar och att flera planerades. Miljö- och naturresursdepartementet lämnade 1993 ”förslag till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnviken-Djurgården”, vilket mottogs med stor entusiasm. DLV verkade ihop med andra före­ningar inom ramen för Förbundet för Eko­parken för att förslaget skulle kunna förverkligas och den 23 juni 1994 kunde miljöminister Görel Thurdin lägga en proposition, som Riksdagen antog den 7 december att gälla från 1995. Hoten mot parken kvarstår dock. Planeringen vid Husarviken är ett.

DLV har nu en hemsida www.dlv.se där vi informerar om aktiviteter och bygg- och miljöärenden.

STYRELSEN