Djurgården - Lilla Värtans Miljöskyddsförening
c/o Fredriksson, Sandhamnsgatan 12, 115 40 Stockholm

Stockholms Tingsrätt

Avd 9, Miljödomstolen

Box 8307

104 20 Stockholm

Synpunkter från Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening på AB Fortum Värmes ansökan om tillstånd att uppföra och driva en anläggning för flytande fossilgas (LNG) i Värtahamnen (Mål nr M 8064-05)

Inledning och översikt

Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening (DLV) har från första stund deltagit i samrådsprocessen rörande den planerade fossilgasanläggningen. Bl.a lämnade vi vid samrådet den 1 juli 2004 till Fortums representanter två exemplar av skriften "Synpunkter från Förbundet för Ekoparken och Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening på Stockholms stads och Fortums planerade fossilgaslager (LNG-lager) på Norra kajen i Värtan." (39 sidor; bil 8 till vårt yttrande 2005-04-20). Vidare har en av våra styrelsemedlemmar (Per-Olof Fredriksson) mejlväxlat med Fortums företrädare P-O Moberg, framför allt vad gäller frågan om FOI som remissinstans (bil 9 till yttrande 2005-04-20). Inget av detta framgår av samrådsredogörelsen. Vi noterar vidare att vårt ovan nämnda, omfattande och utomordentligt väldokumenterade yttrande till Miljödomstolen i allt väsentligt avvisats av Fortum utan skymten av motivering. Kanske skall detta uppfattas som ett tecken på att Fortums s.k. säkerhetsexperter inte är tillräckligt väl insatta i sannolikhets- och tillförlitlighetsteori för att förmå ta till sig resonemangen?

Vi avser inte att - som Fortum - endast återupprepa vad vi redan anfört. Detta vore meningslöst. I stället kommer vi att i ett avsnitt mycket kort sammanfatta vår kritik mot de fundamentala svagheterna i den s.k. säkerhetsutredningen. (Mer utförliga betraktelser kommer vid behov att framföras vid förhandling i MD.) I detta kommer även att framföras krav på konkret redovisning av antaganden, resonemang och kalkyler i säkerhetsrapporten. Det är vår övertygelse att Fortums svar kommer att visa att den s.k. säkerhetsrapporten inte är annat än en dimridå, avsedd att vilseföra matematiskt och matematisk-statistiskt obevandrade personer.

Räddningsverket har framfört delvis samma synpunkter/kritik som DLV. Fortum har uppenbarligen inte ansett sig kunna avfärda myndigheternas kritik lika lättsinnigt som man avvisat föreningens. Det är anmärkningsvärt att det väsentliga tydligen är vem som framför synpunkterna, inte vad som sägs.

En ljuspunkt skall dock noteras: i den nytillkomna rapporten om fossilgastransporter genom Stockholms skärgård har Fortum tagit till sig (åtminstone delar av) rapporten "Guidance on Risk Analysis and Safety Implications of a Large Liquefied Natural Gas (LNG) Spill Over Water" (dec 2004) från Sandia National Laboratories (inkluderad bland referenserna i vårt yttrande av den 20 april 2005). Även om man från Fortums sida fortfarande envisas med delvis missvisande sannolikhetsbetraktelser har man åtminstone tagit till sig rapportens konsekvensbeskrivning: i värsta fall sträcker sig riskområdet minst två km åt varje håll från farleden på sträckan Kungshamns fyr - Värtan. Detta innebär automatiskt - även om det inte sägs rent ut - att riskområdet även innehåller en cirkelskiva med centrum i den planerade anläggningen och med radien åtminstone två km. Innebörden av detta framgår av kartorna på följande sida. Möjliga konsekvenser inom riskområdet beskrivs av Fortum som "kritisk" (konsekvensklass 4) eller "katastrof" (konsekvensklass 5). Detta överensstämmer väl med vad vi hävdat i vårt yttrande 2005 - 04 -20.

Vi bifogar, för att illustrera och understryka vårt flera gånger framförda krav att FOI måtte utses till remissinstans, ett exemplar av filmen "The Risks and Danger of LNG". Som framgår av bifogat pressmaterial får filmen inte visas offentligt - den är endast avsedd för domstolens interna bruk.

Kritik och frågor

Våra huvudinvändningar avser fem områden, varav två hänför sig till säkerhetsrapporten och en till rapporten om transportsäkerhet:

1. Anläggningens säkerhet under normala driftsförhållanden

2. Säkerheten under onormala förhållanden (sabotage)

3. Transporterna genom Stockholms skärgård

4. Gasnätets standard

5. Nedläggning av gasverksamheten

Vi behandlar kortfattat dessa punkter i tur och ordning. Vi är givetvis beredda att ge utförligare motiveringar etc vid kommande förhandling i Miljödomstolen.

1. Anläggningens säkerhet under normal drift

a. Normal praxis vid tillförlitlighetsanalyser innebär att man identifierar ett antal kritiska riskscenarios, konstruerar tillhörande händelseträd och identifierar de initierande händelserna.

Så har inte skett i föreliggande fall - åtminstone redovisas inga dylika betraktelser. Det enda som görs är en sorts svepande betraktelse i avsnitt 3, sid 8, men den har ingen omedelbar koppling till det aktuella projektet. Inte heller framgår i figur 3-1 karaktären hos noderna - är det frågan om OCH, ELLER eller ICKE-grindar? Lika illa är det med figur 6-1 på sidan 33 (avsnitt 6.3).

b. Som nästa steg tilldelas oönskade händelser frekvenser eller sannolikheter. Dessa bör om möjligt baseras på tidigare observationer/mätningar, men kan under vissa omständigheter utgöra subjektiva skattningar.

Den s.k. säkerhetsrapporten innehåller förvisso ett stort antal frekvenser, men deras relevans är osäker. Bl.a. tycks Fortum, utan motivering, jämställa statiska och periodiska belastningar av olika komponenter. Ändå är det väl känt från hållfasthetsläran att man här har att göra med helt olika situationer. Värre är dock att Fortum inte anger osäkerheten i estimaten av felfrekvenserna. Någon känslighetsanalys kan härigenom inte genomföras. Vidare är definitionen av sannolikheter i avsnittet 6.3 oklar; mer härom nedan.

c. På basis av ovanstående data beräknas därefter sannolikheter för de resulterande oönskade händelserna.

Vi har försökt följa kalkylerna i Tabell 6-2; detta har tyvärr visat sig omöjligt. Orsaken är dels att definitionerna i avsnitt 6-3, sid 33 är oklara - avser t.ex. beteckningen p _{medium, ingen} P({Antändning = ingen}|{Läckage = medium}) ellerP({Antändning = ingen} OCH {Läckage = medium}) o.s.v.? - dels att kalkylerna rent numeriskt förefaller felaktiga. Ett exempel av många: Fortum tycks på sid 106 i säkerhetsrapporten få sannolikheten för "Ingen antändning" till 1.8. Vi vill gärna få en förklaring till resultatet, och en tolkning.

d. Fortum introducerar därefter ett extra steg: sannolikheterna förs till ett antal olika grupper, huvudsakligen baserat på sannolikheternas tiologaritmer. Någon motivering för denna grova indelning ges inte. Inte heller motiveras det egendomliga valet av frekvensklass nr 3: denna sträcker sig - till skillnad mot övriga - över två tiopotenser. Varför?

e. Som nästa steg i analysen måste konsekvenserna värderas.

Fortums konsekvensvärdering är helt godtycklig och utomordentligt egendomlig - bl.a. likställer man under rubriken "Kritisk" (klass 4) tre händelser:

i. Totalt stopp i anläggningen under lång (vad är det?) tid och en eller några döda bland Fortums egna anställda.

ii. Mer än 60 kbm utsläppt LNG.

iii. En kostnad om minst tio procent av anläggningens nypris (vilket på annat ställe anges till "några hundra miljoner").

Har denna värdering av människoliv sanktionerats på högre ort? Vilket är Fortums pris på ett liv? Varför värderas utsläpp av LNG så högt?

f. Som resultat av stegen ovan har Fortum till sist ett antal sannolikhetsklasser och ett antal konsekvensklasser - bägge grupperna godtyckligt definierade. Fortum definierar nu, såvitt vi kan se, begreppet risk som produkten av sannolikhet och konsekvens - eller rättare sagt som produkten av frekvensklassvärde och konsekvensklassvärde. Om denna produkt är mindre än ett visst (ej preciserat) numeriskt värde hänförs händelsen till klassen "grön", för värden mellan föregående och ett större (ej preciserat) värde sägs händelsen vara "gul" (svarande mot högre risk); för tillräckligt stora värden klassificeras händelsen som "röd". Genom att på lämpligt sätt välja de icke angivna numeriska värdena kan man givetvis få vilket resultat man vill. Helt förutsägbart redovisar Fortum således inga händelser i klass "röd" (och ganska få i klass "gul").

Därest vi på någon punkt skulle missuppfattat Fortums resonemang och/eller kalkyler emotser vi med intresse ett förtydligande.

Sammanfattning av säkerhetsrapporten:

De s.k. riskmatriserna (se t.ex. fig 3-3 på sidan 12 i avsnittet 3.3) är fullständigt meningslösa och oanvändbara som beslutsunderlag. Med en vedertagen amerikansk term kan de bäst beskrivas som GIGO: Garbage In - Garbage Out.

Verkliga händelser:

Inom fossilgasindustrin vill man ogärna tala om katastrofer. Möjligen kan man tillstå att delar av Cleveland, Ohio, år 1944 ödelades av en gasexplosion, varvid 128 människor omkom, 225 skadades och 680 gjordes hemlösa.

Verkligheten är dock mer brutal än vad industrin vill låtsas om:

a. Den 19 januari 2004 totalförstördes en anläggning för förvätskning av fossilgas i den algeriska industrizonen Skikda. 27 människor omkom, 74 skadades. Värden för 1 miljard dollar gick till spillo. Explosionen kändes på många kilometers avstånd. Om fabriken legat i tätbebyggt område i stället för i ett avlägset industriområde skulle konsekvenserna blivit långt värre. Anläggningen var nyrustad och ansågs hålla hög säkerhet. Orsaken till katastrofen var ett rörbrott.

b. Den 16 juli 2004 exploderade läckande gas i ett industriområde i den belgiska orten Ghislenghien. Trots att man påbörjat evakuering av arbetarna omkom 16 personer; 120 skadades. Allt inom en halv kilometers radie förbrändes.

Vid bedömning av det lämpliga i att lägga en liknande anläggning i Stockholms innerstad bör man väga ovanstående faktiska olyckor mot säkerhetsrapportens lugnande beräkningar.

Lämpligt kan även vara att lyssna till Patrick McAdam, chef för USA:s första LNG-anläggning:

"All things being equal, I don't see a reason to put one in a residential area unless it's already there. If there's no risk then why incur one?"

2. Anläggningens säkerhet under onormala förhållanden.

Det planerade fossilgaslagret innehåller lika mycket energi som 170 fulltankade Boeing 767. Alternativt kan energiinnehållet jämställas med det hos 8-9 atombomber av Hiroshimatyp ("Little Boy"). En explosion, jämförbar med en atombombsexplosion är inte möjlig. Fullt möjlig är däremot en mycket omfattande brand - i värsta fall med ett riskområde med (åtminstone) tre kilometers radie. Detta framgår av de amerikanska forskningsrapporter vilka bilagts vårt yttrande av den 20 april 2005.

Det torde vara uppenbart att en anläggning av denna karaktär utgör ett potentiellt terroristmål - kanhända inte idag, men vem törs sia om hur världen och Sverige kommer att se ut om 10, 20 eller 50 år? Och även om terroristhotet idag är litet så är det inte obefintligt. Om detta vittnar såväl säkerhetsexperter som det faktum att allmänheten i växande omfattning nekas tillträde till Sveriges hamnområden. Vi vill här även påminna om det hot som i maj 2005 riktades mot Södertälje hamn: tre bombattrapper utplacerade i närheten av en gasolvagn ledde till omfattande avspärrningar i hamnens närområde. Ändå skulle en exploderande järnvägsvagn med några tiotal ton gasol varit närmast närmast försumbar i jämförelse med en storbrand i 20.000 kbm LNG. Vi har den 22 juni 2005 till Miljödomstolen inlämnat en komplettering till våra tidigare synpunkter och några frågor till Fortum, föranledda av denna händelse. Några svar har inte erhållits.

Vi påminner även om pressmeddelandet 2005 - 05 -12 från Stockholms tingsrätt:

"Stockholms tingsrätt har den 12 maj 2005, för första gången i Sverige, dömt till ansvar enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott som trädde i kraft den 1 juli 2003.

Tingsrätten har dömt AB och FA för bl.a. förberedelse till terroristbrott till fängelse i sju respektive sex år. Tingsrätten har vidare utvisat AB och FA ur landet med förbud att återvända hit."

Möjliga konsekvenser av en attack mot ett lager för flytande fossilgas har redovisats i vårt yttrande 2005 - 04 - 20. Vi avstår från att upprepa dessa och ber i stället få hänvisa till våra huvudkällor, bägge redovisade i nämnda yttrande:

1. Consequence Assessment Methods for Incidents Involving Releases from Liquefied Natural gas Carriers, ABS Consulting, May 13, 2004 ("FERC-rapporten").

2. "Guidance on Risk Analysis and Safety Implications of a Large Liquefied Natural Gas (LNG) Spill Over Water" (dec 2004) från Sandia National Laboratories.

Fortum värjer sig - som framgår bl.a. av våra förskingrade samrådssynpunkter av den 1/7-04 - mot allt tal om sabotage. Exempelvis påstår man att sannolikheten för dylikt är försumbar alternativt N/A - Not Available. Detta bygger på ett missförstånd beträffande sannolikheter:

Sannolikhetsresonemang är - förutsatt att de utförs på ett korrekt sätt - ett i högsta grad meningsfullt hjälpmedel vid studiet av stora tekniska system. De sannolikheter som härvid kommer till användning är emellertid sannolikheter för "component failure", d.v.s. sannolikheten för att pumpar och ventiler skall sluta fungera, rörförbindelser börja läcka etc - allt utan mänsklig inblandning. Möjligen kan "den mänskliga faktorn" introduceras i kalkylerna, men då som en (eventuellt defekt) komponent bland andra. Då det gäller sabotage är situationen en helt annan: sannolikheterna är direkt beroende av mänskliga beslut. Om någon beslutar genomföra ett sabotage är sannolikheten lika med 1 (d.v.s. 100%); om personen beslutar avstå är sannolikheten i stället 0. Sannolikhetsresonemang blir under dessa omständigheter fullständigt meningslösa. I stället måste man betrakta värsta möjliga fall och ställa sig frågan:

"Är det acceptabelt att detta kan inträffa?"

DLV har diskuterat denna fråga med expertis vid Centrum för Säkerhetsforskning vid KTH. Vi har därvid fått stöd fullt ut för vår uppfattning.

Avslutningsvis vill vi påminna om situationen i USA:

I Boston finns en liknande anläggning. Denna stängdes omedelbart efter attacken mot WTC den 11 september 2001. Borgmästaren, Thomas Menino, och kustbevakningen ville inte riskera att tusentals bostonbor brändes till döds. Nu är den åter öppnad, men borgmästaren arbetar på att få den permanent stängd. Menino anser att federala myndigheter och industriföreträdare spelar rysk roulette med stadens säkerhet. Motståndet mot nya anläggningar på olika platser i USA är mycket stort. I "Hirschrapporten", d.v.s. "Peaking of World Oil Production: Impacts, Mitigation, & Risk Management" av Robert L Hirsch, SAIC, m.fl. (februari 2004) sägs på sidan 35

"But the construction of new terminals demands state and local approvals. Because of NIMBYism and fear of terrorism at LNG facilities, a number of the proposed terminals have been rejected. There are also objections from Mexico, which has been proposed as a host for LNG terminals to support west coast natural gas demands. In the Boston area there is an ongoing debate as to whether the nation's largest LNG terminal in Everett, Massachusetts, ought to be shut down, because of terrorist concerns. Decommissioning of that terminal would exacerbate an already tight national natural gas supply situation. Public fears about LNG safety were heightened by an explosion at an LNG liquefaction plant in Algeria that killed 27 people in January 2004. Alternatively, some are considering locating LNG terminals offshore with gas pipelined underwater to land; related costs will be higher, but safety would be enhanced."

Vi påminner om att vi redan för ungefär 1½ år sedan framförde förslag om alternativ lokalisering, bl.a. till ytterskärgården. Fortums vinstkrav väger dock tyngre än dess omsorg om medborgarnas säkerhet.

3. Transporter genom skärgården

Fortums säkerhetsrapport för själva anläggningen har i den kompletterade ansökan 2005 - 09 -05 utökats med rapporten "Riskutredning - LNG-fartyg genom Stockholms skärgård", daterad den 24 augusti 2005. Rapporten har många drag gemensamma med säkerhetsrapporten för anläggningen, bl.a. den egendomliga indelningen i frekvensklasser (se sidan 2). Indelningen i konsekvensklasser är, om möjligt, ännu mer bisarr än den tidigare. Exempelvis jämställs (under rubriken "Konsekvens: kritisk") händelserna

i. Totalt haveri av fartyget

ii. En eller några få döda

iii. Mer än 60 kbm utsläppt LNG

Än en gång frågar vi oss om någon myndighet sanktionerat Fortums värdering av människoliv vs förlust av företagets egendom - och vad får Fortum att värdera utsläpp av LNG till i storleksordningen 1 miljon kronor per kbm?

Vi noterar vidare (s 3) att Fortum uttryckligen avstår från att analysera "terrorattacker, sabotage och andra händelser som kan klassificeras som 'intentional'". Kravet på en oberoende utredning, lämpligen utförd av FOI, framstår ånyo som synnerligen berättigat.

Transportsäkerhetsrapporten innehåller dock vissa försonande drag. Så har Fortum till slut tagit till sig den ovan nämnda rapporten från Sandia National Laboratories (bil 7 till vårt yttrande av den 20 april 2005). Detta leder bl.a. till följande uttalande på sidan 4 i bilaga E3 (Avsnitt 4.1):

"Sandia-rapportens, se ref. /2/ resultat från spridningsberäkningar, beräkningar av värme från bränder och faroavtånd [sic] etc visar att värmeskador som uppstår från ett läckage av LNG sker huvudsakligen inom 1600 m radie från utsläppskällan, där största faran ligger inom 250 - 500 m radie. Dessa beräkningar avser dock händelser som klassas som avsiktliga, vilket denna rapport ej tagit hänsyn till."

Vidare talas i rapporten på flera ställen om ett säkerhetsavstånd på 2.000 meter, bl.a. på sträckan Kungshamns fyr - Värtan. Givetvis gäller samma avstånd även då fartyget ligger förtöjt vid kaj. Vi bifogar en karta med 2 km säkerhetsavstånd utsatt, och erinrar samtidigt om att vissa experter anger säkerhetsavståndet till mer än 3 km ("at least 2 miles"); jmf bilaga 11 till vårt yttrande 2005 - 04 - 20.

I USA eskorteras LNG-fartygen (till en kostnad för skattebetalarna av omkring US$ 80.000 per transport) av kustbevakningen. Överflygning är förbjuden. Inga fartyg får uppehålla sig närmare än 1 sjömil (d.v.s. 1.852 m) framför, 2 sjömil bakom och 1/2 åt vardera sidan från ett LNG-fartyg. Detta torde avspegla erfarenheterna av attackerna mot USS Cole och oljetankern Limburg.

För att ge litet perspektiv på frågan om säkerhet i skärgården ber vi få påminna om följande fakta :

Inseglingsleden till Stockholm är 50 nautiska mil (90 km). Leden är delvis svårnavigerad, och varje år förekommer ett stort antal tillbud. Exempelvis rapporterades 38 tillbud i Stockholms skärgård till Sjöfartsverket år 1997; det anses att mörkertalet är betydande. Enligt Sjöfartsverket bedöms minst 85 procent av tillbuden/olyckorna kunna tillskrivas den s.k. mänskliga faktorn.

Fortum tycks emellertid ha en optimistisk syn på "den mänskliga faktorn". I säkerhetsrapporten (bil F från den 8 februari 2005, sid 2) skriver man:

"Totalt sett bedömer Scandpower att denna LNG-anläggning har en acceptabel säkerhetsnivå utifrån myndighetskrav och tidigare erfarenhet. Detta gäller dock bara om alla förutsättningar i kapitel 9.1 och 9.2 i Bilaga F2 samt beredskapsåtgärderna i Tabell 8-2 och Tabell 8-3 beaktas och införs i den framtida anläggningen."

Kort sagt:

"Om alla i varje ögonblick gör vad de skall bör det hela fungera. Om detta villkor inte är uppfyllt tar vi inte ansvar för någonting."

På morgonen den 13:e augusti 1991 var finlandsfärjan Wellamo, med 978 ombordvarande, endast 10-20 sekunder från att i Torsbyfjärden, med 8 knops fart, kollidera med tankern Tärnfjord, lastad med 9.000 ton bensin, vilken var på ingående till Loudden. Om katastrofen inträffat skulle samtliga ombordvarande varit räddningslöst förlorade. Alla som befunnit sig inom en kilometer från olycksplatsen skulle fått andra gradens brännskador.

Vi är övertygade om att Fortums planer aldrig skulle lämnat ritbordsstadiet om det kommunala vetot fortfarande existerat. Varken på Värmdö, Nacka eller Lidingö torde man uppskatta att utsättas för de risker som är förknippade med transporterna genom skärgården.

I bilaga E3, s 7 berörs riskerna inom själva hamnområdet:

"En sammanställning av fartygsolyckor och tillbud under 2003 ref./5/ visar att majoriteten av olyckor och tillbud inträffar inom hamnområden. De kritiska momenten vid anlöpande av hamn omfattar förtöjning och lastning - och lossning av last. Skada på utrustning och fartyg kan uppstå vid dessa moment."

I själva riskutredningen (bil E) sägs på sid 9 att

"Den händelsen med högst risk gäller risken för kollision med annat fartyg inne i Värtahamnen, med påföljande stort LNG-läckage. Sättet det kan uppstå är genom att ett annat fartyg ränner på LNG-fartyget från sidan när det ligger vid kaj. Sannolikheten för detta är naturligtvis mycket liten, men konsekvenserna kan bli katastrofala på grund av den stora mängden LNG och närheten till annan verksamhet."

Vi vill här erinra om händelsen med oljetankern "Chess": den 1:a april 1998 körde "Chess" rakt in i en pir söder om Djurgården. Olyckan orsakades av att man ville undvika en kollision midskepps med en annan tanker, som skulle lossa vid samma kajplats som "Chess".

Föreställningen att tekniska system kan byggas enligt principen "fail-safe" hör till en svunnen tid. Erfarenheten visar - vilket bl.a. kärnkraftsindustrin tagit till sig - att systemen i stället skall konstrueras enligt principen "fail-to-safety": då de går sönder eller på annat sätt felfunktionerar skall de göra det på ett ofarligt sätt. De fakta som framkommit beträffande den planerade LNG-anläggningen visar att detta bara kan göras på ett sätt:

Anläggningen får inte lokaliseras till tättbebyggt område.

4. Gasnätets standard.

Mycket tyder på att gasnätet läcker mer än dubbelt så mycket som anges i MKB. Vi har begärt att MKB skall kompletteras med de senaste årens uppskattade läckage samt en beskrivning av hur dessa skattningar tagits fram. Kravet på metodikbeskrivning gäller i ännu högre grad de redovisade uppskattningarna av läckaget 2008 och 2015. Vi kan inte finna att våra önskemål uppfyllts.

5. Nedläggning av gasverksamheten

Det finns två anledningar till den planerade avvecklingen av nuvarande gasverk och uppförandet av en anläggning för flytande fossilgas:

i. Den lättbensin (nafta) som används för gasproduktionen börjar bli svåråtkomlig och Fortum önskar därför gå över till annan råvara.

ii. Den nuvarande stadshusmajoriteten önskar bebygga Gasverkstomten med bostäder.

I dessa önskemål har parterna funnit varandra så till den grad, att staden t.o.m. valt att betala Fortum 453 miljoner kronor för att företaget skall lämna gasverksområdet.

Det är dock på intet sätt självklart att delar av en modern storstad skall försörjas med gas. Under samrådsmötet begärde vi därför redovisning av ett nollalternativ, där gasrörelsen läggs ner och energibehovet ersätts med kraftvärmeproduktion från Värtaverket.

Ett sådant alternativ skulle, förutom att eliminera gashanteringens risker för katastrofer och olyckor, innebära stora miljöfördelar och tillåta en bättre användning av centralt belägen mark intill Ropstens tunnelbanestation. Utsläppen till luft av koldioxidekvivalenter skulle minska i förhållande till de bägge nuvarande redovisade alternativen genom att läckaget från nätet upphör. De försurande utsläppen skulle också bli mindre då kväveoxidutsläppen från förbränningen skulle minska till mindre än en femtedel.

Fortum framhärdar, trots svårigheterna med råvaruförsörjningen, i att fortsatt gasproduktion skall utgöra nollalternativ. DLV, å sin sida, menar att både den nuvarande och en eventuell ny anläggning utnyttjar stora centrala markområden i kommunikationsmässigt attraktiva lägen. Värdet av dessa, tillsammans med de 453 miljoner kr Stockholm stad skänker Fortum, skall vägas mot en avvecklingskostnad för gasrörelsen. Vi upprepar därför vår tidigare fråga:

Hur stor skulle denna avvecklingskostnad bli och vilken tid skulle en avveckling kräva?

Claes Trygger

Tekn Dr, universitetslektor i tillämpad matematik vid KTH

Artillerigatan 78

115 30 STHLM

Bilagor:

[1] Fullmakter (kopior; original inlämnade med skrivelsen 2005-04-20)

[2] Filmen "The Risks and Danger of LNG" (ett exemplar - ej för offentlig visning)

[3] Information om ovanstående film (två sidor)

[4] Karta över Stockholms del av riskzonen